Cupcakes för hela slanten
Igår skulle jag hem till Jessica på födelsedagsfest, så jag bakade massa cupcake i present. 3 olika sorter blev det :)
Var och handlade innan och hittade en affär som hade jättemycket olika strössel, glitter och andra bakgrejer. Bland annat köpte jag lite Barbieglitter.
Det här är två sorters cupcake som jag bakade till Jessicas födelsedag. Den till höger är vanilj cupcake med chokladfyllning och hallonfrosting ovanpå. Den andra är en vanilj cupcake med choklad- och kaffefrosting
Eftersom Jessica bor ganska långt ifrån mig blev det tidig hemfärd. Åkte tuben, penden, buss och gick.. Sen på vägen hen tog jag en sväng förbi Pattan och mötte upp en nystylad Ankan och min kära Hannah. Herregud va hennes vänskap lyser. Vet att det lät smått poetiskt men är så glad att ha en vän som ser vad man behöver och är vettig. Nää tvvvi säger vi åt andra ;)
Idag vaknade jag och var på bättre humör än igår. Låg och funderade igår innan jag somnade, allt det som hänt på senaste tiden har fått mig att se annorlunda på saker och ting. När det händer något väldigt omvändande i sitt liv börjar man se med andra ögon. Jag har lärt mig att jag uppskattar riktigt vänskap. Något jag fått sett under den här tiden. I kris ser man sina vänner och halv vänner. Tråkigt men folk förstår inte hur detta har påvekat mig. Man har inte ork för skit, man tänker inte ta i saker som är strunt. För jag har inte den tiden, jag vet inte vem som lever i morgon.
Satt på tunnelbanan igår och hörde två tjejer prata.
- Jag önskar jag inte vore så kär i honom då skulle jag inte ställa upp så mycket för honom. (Hon skulle åka och hämta något inne i stan åt honom).
Då blev jag rädd, har vi alla människor omkring oss som inte förtjänar oss? Ta en titt på alla dina vänner, är du där för dem för att du verkilgen värderar dem, eller bara för att "det varit så här en längre tid"???
Är dina vänner där för att stötta, hjälpa och uppskatta dig?
Jag tror att en del av min naiva inställning till att folk runt mig finns där för att de verkligen vill vara min vän har försvunnit i sjukdomen. Jag är ledsen om jag låter kall men man ser verkligen på saker på ett annat sätt idag än förut.
Idag vet jag inte vad som händer. Antingen grillning hos Hannah. Just nu känner jag inte för något, att bara vara ensam hemma och äta något gott... Typ melon.. älskar melon :)
Kanske får tag på en vän som jag haft för planer att träffa nu, hur länge som hellst. Kanske blir det lite middag och vin på något härligt ställe. Vill gå till Helsingborg men det känns lite urrigt och vintrigt.
Nu pratade jag precis med Hannah :) Så här var konversationen..
- Jag är lite nere...
- Men då är det bäst att du kommer på grillningen
Underbara Hannah som alltid vet hur hon ska få mig att få bra. Nu måste jag bara hitta något sommar scccchickt att ha på mig.. Är just nu kär i två klänningar i min garderob och dem har jag haft så mycket. Vill ju ha färg! Speciellt efter att Anton och Hannah suttit och pratat innan de träffade mig förut och sagt att jag säkert skulle ha på mig något begie.. Så nu är det färg för hela slanten :)
Jaja ska väl släpa mig upp då.
Blev väldigt glad jag jag fick höra att ett par något oväntade bekanta läser min blogg dagligen, det värmer tackar tackar :)
Var och handlade innan och hittade en affär som hade jättemycket olika strössel, glitter och andra bakgrejer. Bland annat köpte jag lite Barbieglitter.
Det här är två sorters cupcake som jag bakade till Jessicas födelsedag. Den till höger är vanilj cupcake med chokladfyllning och hallonfrosting ovanpå. Den andra är en vanilj cupcake med choklad- och kaffefrosting
Den här gjordes speciellt till Jessica.
Lemon curd fylld cupcake med marängtopping och rosa strössel.
Lemon curd fylld cupcake med marängtopping och rosa strössel.
Hoppas hon blev glad för min present.
Eftersom Jessica bor ganska långt ifrån mig blev det tidig hemfärd. Åkte tuben, penden, buss och gick.. Sen på vägen hen tog jag en sväng förbi Pattan och mötte upp en nystylad Ankan och min kära Hannah. Herregud va hennes vänskap lyser. Vet att det lät smått poetiskt men är så glad att ha en vän som ser vad man behöver och är vettig. Nää tvvvi säger vi åt andra ;)
Idag vaknade jag och var på bättre humör än igår. Låg och funderade igår innan jag somnade, allt det som hänt på senaste tiden har fått mig att se annorlunda på saker och ting. När det händer något väldigt omvändande i sitt liv börjar man se med andra ögon. Jag har lärt mig att jag uppskattar riktigt vänskap. Något jag fått sett under den här tiden. I kris ser man sina vänner och halv vänner. Tråkigt men folk förstår inte hur detta har påvekat mig. Man har inte ork för skit, man tänker inte ta i saker som är strunt. För jag har inte den tiden, jag vet inte vem som lever i morgon.
Satt på tunnelbanan igår och hörde två tjejer prata.
- Jag önskar jag inte vore så kär i honom då skulle jag inte ställa upp så mycket för honom. (Hon skulle åka och hämta något inne i stan åt honom).
Då blev jag rädd, har vi alla människor omkring oss som inte förtjänar oss? Ta en titt på alla dina vänner, är du där för dem för att du verkilgen värderar dem, eller bara för att "det varit så här en längre tid"???
Är dina vänner där för att stötta, hjälpa och uppskatta dig?
Jag tror att en del av min naiva inställning till att folk runt mig finns där för att de verkligen vill vara min vän har försvunnit i sjukdomen. Jag är ledsen om jag låter kall men man ser verkligen på saker på ett annat sätt idag än förut.
Idag vet jag inte vad som händer. Antingen grillning hos Hannah. Just nu känner jag inte för något, att bara vara ensam hemma och äta något gott... Typ melon.. älskar melon :)
Kanske får tag på en vän som jag haft för planer att träffa nu, hur länge som hellst. Kanske blir det lite middag och vin på något härligt ställe. Vill gå till Helsingborg men det känns lite urrigt och vintrigt.
Nu pratade jag precis med Hannah :) Så här var konversationen..
- Jag är lite nere...
- Men då är det bäst att du kommer på grillningen
Underbara Hannah som alltid vet hur hon ska få mig att få bra. Nu måste jag bara hitta något sommar scccchickt att ha på mig.. Är just nu kär i två klänningar i min garderob och dem har jag haft så mycket. Vill ju ha färg! Speciellt efter att Anton och Hannah suttit och pratat innan de träffade mig förut och sagt att jag säkert skulle ha på mig något begie.. Så nu är det färg för hela slanten :)
Jaja ska väl släpa mig upp då.
Blev väldigt glad jag jag fick höra att ett par något oväntade bekanta läser min blogg dagligen, det värmer tackar tackar :)
Kommentarer
Trackback
