Ibland är det enda man behöver... är vänner!
Dagen har varit tung men var på sjukhuset idag. Det blev bara en kort sväng vilket var synd men kommer åka dit på lördag igen. Satt på bussen idag och tänkte på hur jag längtade lite efter att denna bussresa skulle bli en vana. Missförstå mig inte, inte att jag vill ha det så här utan att jag önskar jag blev av med ångesten som resan innebär. Men det blir nog bättre med tiden.
Just nu önskar jag mest av allt att du inte bli isolerad pga medicinerna utan att du får vara hemma, fast du får ju inte bli typ förkyld för då blir det illa.
Nu fick jag ångest igen för att jag för en stund såg fram imot imorgon. Imorgon kommer min älskade och trogna vän Emelie hit på middag. En annan vän har en plan att anmäla mig till Halv 8 hos mig. Så imorgon blir det testlagning av en meny, den kommer behövas finslipas men ett första utkast så att säga.
Ni vet när man hamnar i det där läget där man inte vet vad som är "okej" att göra. Är det okej att le, är det okej att roa sig med sina vänner eller är det okej att tycka att det existerar problem ja eller iaf mindre lätta saker i ens liv.
Ska jag berätta en sak. För ett tag sen fick jag en känsla i kroppen att en släkting till mig som jag inte har någon kontakt med sen ganska många år tillbaka skulle dö. Känslan höll i sig länge, så länge och verklig att jag ringde mamma och berättade om min känsla.
Sen kom detta, någonstans kanske jag kände på mig att något skulle hända. Bara inte detta.
Sitter och pratar med en vän, är så glad att männsikor vågar fråga hur det är, vet att det är många som drar sig från det. Kom just på en idé som jag verkligen och min vän kom också på en lysande idé!
Detta ska bli bra! Vi fixar det här, ensam är stark heter det ju. VIlket jag varit i många år! Men nu är vi många och tillsammans ska vi fixa detta.
Helt plötsligt kom ett uppsving i humöret! Tack Daniel! ibland behövs det bara en lyssnade röst!
Kanske kan somna i hyffsat i kväll, har ju lovar fröken J.A.G (Hannah) att möte henne utanför gymmet klockan 10. Schhhooohoo!
Just nu önskar jag mest av allt att du inte bli isolerad pga medicinerna utan att du får vara hemma, fast du får ju inte bli typ förkyld för då blir det illa.
Nu fick jag ångest igen för att jag för en stund såg fram imot imorgon. Imorgon kommer min älskade och trogna vän Emelie hit på middag. En annan vän har en plan att anmäla mig till Halv 8 hos mig. Så imorgon blir det testlagning av en meny, den kommer behövas finslipas men ett första utkast så att säga.
Ni vet när man hamnar i det där läget där man inte vet vad som är "okej" att göra. Är det okej att le, är det okej att roa sig med sina vänner eller är det okej att tycka att det existerar problem ja eller iaf mindre lätta saker i ens liv.
Ska jag berätta en sak. För ett tag sen fick jag en känsla i kroppen att en släkting till mig som jag inte har någon kontakt med sen ganska många år tillbaka skulle dö. Känslan höll i sig länge, så länge och verklig att jag ringde mamma och berättade om min känsla.
Sen kom detta, någonstans kanske jag kände på mig att något skulle hända. Bara inte detta.
Sitter och pratar med en vän, är så glad att männsikor vågar fråga hur det är, vet att det är många som drar sig från det. Kom just på en idé som jag verkligen och min vän kom också på en lysande idé!
Detta ska bli bra! Vi fixar det här, ensam är stark heter det ju. VIlket jag varit i många år! Men nu är vi många och tillsammans ska vi fixa detta.
Helt plötsligt kom ett uppsving i humöret! Tack Daniel! ibland behövs det bara en lyssnade röst!
Kanske kan somna i hyffsat i kväll, har ju lovar fröken J.A.G (Hannah) att möte henne utanför gymmet klockan 10. Schhhooohoo!
Kommentarer
Trackback
