litelycklig

Min ilska eller snarare min sorg över någon annans okunskap om hur det man säger påverkar andra. Jag anser att jag oftast tänker till innan jag ska säga något av större vikt till någon. Men vissa saknar tydligen denna egenskap.
När jag vaknade i går morse så sa jag till mig själv att jag skulle varje dag när jag gick och la mig tänka på två saker. Dels vad någon annan gjort för bra för mig och något bra jag gjort för någon. Men tack vare en person okunskap om psykologi raserades denna fina må-bra-diet.

Har flera nätter i rad nu drömt om begravningar, eller en viss begravning. Den i natt var värst. Så vägen till min tenta i morse handlade om den drömmen. Strax innan jag skulle kliva in i salen sa jag till mig själv att jag inte får tänka på sånt nu, då pajar jag hela tentan.

Trots att jag levt i ett vakum de senaste veckorna gick tentan jättebra. Blev så glad att jag nästan höll på att börja gråta. Var så glad att jag kunde åstakomma något bra trots vakumet i min hjärna.

Just nu ligger jag med ångest, hade inte det när jag kom hem men det kommer smygandes. En av mina kära vänner är på besök i Stockholm och vill ju vara social och göra något kul ikväll. Hade till och med sett fram i mot att gå ut på stan i kväll, nu känns det som om mitt största problem är att få i min middag.

Måste berätta om en så fin sak som jag var med om idag. Eftersom min tenta är 4 timmar lång och var mellan 9-13 tänkte jag att jag säkert skulle bli döds hungrig, så jag packade en liten matsäck. Smörgås, dricka, banan, lite godis och så. När jag sen precis ska kliva på tunnelbanan inser jag att jag glömt min matsäck, jag höll på att börja gråta. Har inte så hög tröskel just nu så tårarna ligger väldigt nära till hands. Smsade en tentakompis om mitt missöde, fick tillbaka "När du kommer hit finns det en liten påse till dig". Väl framme insåg jag att hon köpt en dubbelmacka, festis, rissifrutti, nötter och banan. Hur fint var inte det! Blev så glad att jag höll på att börja gråta igen. Hade nog gjort det om jag inte varit så svettig, då hade jag ju känt mig som en klimakterietant med flodsvettningar och gråt.

Efter tentan åkte jag till sjukhuset, du var fortfarande dåligt och jag märkte på dig att du tyckte att det var jobbigt nu. Vad säger man, vad gör man? Det jobbigaste tycker jag är att man bara kan ta en dag i taget, vi kan inte säga om imorgon eller framåt. Så vad säger man när man bara kan prata om idag?
Jag försöker berätta vad som händer i mitt liv, vad jag pluggar just nu, vad jag tänker plugga i höst, vad som händer med min lägenhet osv. Allt detta är ju pågående eller framtida grejer. Är det fel då eller?

Fick ett mail idag som värmde mig väldigt. Tack Linda! Vill självklart inte att andra människor ska må dåligt men det är skönt att veta att vi är fler som lider och tycker allt det är är jobbigt just nu.

Pratade med en släkting idag, hon är världens bästa! Blev glad att höra det du sa.

Nej nu måste jag sluta, kommer börja gråta igen. Har hållit mig ett tag nu och orkar inte mer. Jag är lessen på att gråta, less på att det gör ont, less över att vara maktlös!