Låt inte fredagen den 13:e vinna detta
Sitter och lyssnar på Lisa Ekdahl och funderar. Om en stund kan allt komma att förändras, föralltid.
Varför ska det alltid behöva gå till yttligheter för att vi ska förstå vad som betyder något för oss. Vi fortsätter med vår vardag som inget har hänt. Jag menar, hur tar vi oss igenom allt som är för svårt för att förstå?
Varför läggar vi oss inte bara och dör, för någonstans fortsätter vi kämpa och tro på att allt en dag ska bli bra. Borde börjar plugga men känner att jag måste få detta överstökat först. Jag måste få veta hur allt kommer bli innan jag kan koncentrera mig. Frukosten har uteblivit, tänkte skära upp lite melon något som annars alltis är min favorit men idag känns det bara trist.
Varför la vi någonsin undan Lisa Ekdahls album 1994. Då var jag 8 år och cyklade hem från skolan minns jag. Jag minns just det där diket innan man åker in på mitt område, just när jag cyklade där då nynnande jag på Lisas "Vem vet". Är det inte konstigt att jag minns det men inte hur mycket taxiresan kostade i förrgår?!
När man är så här sentimental börjar tänka på alla man sakar, nära som långt bort. Jag har någon i mitt liv som är fortfarande där men ändå inte där längre. Den personen saknar jag just nu, för jag vet att den människan hade hållt mig och fått mig att gå igenom allt det här. Hur kommer det sig att någon som fått en att le så mycket, någon som fått en att känna sig så trygg helt plötsligt vara borta ur ens liv? Helt plötsligt helt opassande längre.
Nä jag borde inte skriva här när allt är så här... Känns inge bra att tömma mig på allt.
Borde skära upp melonen och lyssna lite mer på Lisa.
Idag är det fredagen den 13:e, om allt skiter sig idag, då vet jag varför!
See you soon!
Varför ska det alltid behöva gå till yttligheter för att vi ska förstå vad som betyder något för oss. Vi fortsätter med vår vardag som inget har hänt. Jag menar, hur tar vi oss igenom allt som är för svårt för att förstå?
Varför läggar vi oss inte bara och dör, för någonstans fortsätter vi kämpa och tro på att allt en dag ska bli bra. Borde börjar plugga men känner att jag måste få detta överstökat först. Jag måste få veta hur allt kommer bli innan jag kan koncentrera mig. Frukosten har uteblivit, tänkte skära upp lite melon något som annars alltis är min favorit men idag känns det bara trist.
Varför la vi någonsin undan Lisa Ekdahls album 1994. Då var jag 8 år och cyklade hem från skolan minns jag. Jag minns just det där diket innan man åker in på mitt område, just när jag cyklade där då nynnande jag på Lisas "Vem vet". Är det inte konstigt att jag minns det men inte hur mycket taxiresan kostade i förrgår?!
När man är så här sentimental börjar tänka på alla man sakar, nära som långt bort. Jag har någon i mitt liv som är fortfarande där men ändå inte där längre. Den personen saknar jag just nu, för jag vet att den människan hade hållt mig och fått mig att gå igenom allt det här. Hur kommer det sig att någon som fått en att le så mycket, någon som fått en att känna sig så trygg helt plötsligt vara borta ur ens liv? Helt plötsligt helt opassande längre.
Nä jag borde inte skriva här när allt är så här... Känns inge bra att tömma mig på allt.
Borde skära upp melonen och lyssna lite mer på Lisa.
Idag är det fredagen den 13:e, om allt skiter sig idag, då vet jag varför!
See you soon!
Kommentarer
Trackback
